Raketer
Jag läste en väldigt intressant essä, “Raketen och jag” av Linus Walleij. Han, liksom många med honom (inklusive mig) blev intresserad av V2-raketen efter att ha läst Gravity’s Rainbow av Thomas Pynchon vilket föranledde honom att skriva om denna märkliga raket. Det är roligt att läsa saker som är välarbetade, denna artikel är välarbetad på ett sätt som är ganska sällsynt nuförtiden – på internet skrivs saker snabbt och utan källförteckning.
Med V2:an blev tyskarna först att skicka upp något i rymden precis i andra världskrigets slutskede. Till skillnad från V1:an, som i princip var ett obemannat flygplan som alltså flög, var V2:an istället en projektil. Den steg, upp i rymden, där den nådde brennschluss, varpå den omsider började sin färd nedåt igen – parabeln som beskrivs är det som Pynchon kallar “gravitationens regnbåge”.
Raketen slog sedan ned i London-trakten med 3600 km/h, alltså avsevärt större än ljudets hastighet. Det märkliga med detta är att om man befinner sig i närheten av nedslagsplatsen sker följande:
- Först hör du smällen
- Därefter nås du av ljudet från raketen alldeles innan den slog i marken
- Därefter nås du av ljudet från raketen strax före detta, alltså när den var en bit upp i luften
Effekten blir alltså, du hör smällen, sedan hör du raketen fara iväg igen.
Rent taktiskt var V2:an ett stort misstag – ~3000 bomber tog livet av ~5000 civila britter men minst lika många tyska lägerfångar (Dora) strök med i arbetet med att framställa dem. Teknologiskt var det dock tiotals år före stormakterna.
Även om du inte känner till V2:an eller är intresserad av militärhistoria kan jag rekommendera dig att läsa denna. Linus skriver om den svenska kopplingen – en V2:a landade nämligen i Småland och överlämnades sedermera till axelmakterna för undersökning.
October 21st, 2008 at 11:16 am
Koolt med raketer, stark pojk-nostalgi-faktor. Vem har inte ett speciellt förhållande till Tintinraketen! (Missiler är ju hemska, men det är något med “den galna vetenskapsmannen” i sitt raketlaboratorium som har ett teknikromantiskt skimmer över sig.)