Den Flyende Mannen + Maratonmarschen

av Richard Bachman

Maratonmarschen
Den Flyende Mannen

Dessa två böcker är skrivna av Stepen King under hans alias Bachman. Det är ett alias som brukar användas främst när han skriver lite kortare böcker med oviss utgång. Enligt min erfarenhet använder han den när han vill skriva en bok som slutar illa. Det är två ganska tidiga böcker varav den ena, Maratonmarschen för mig är en omläsning. Båda är skrivna av en ganska ung King, med ett tydligt socialt patos. Han beskriver framtida samhällen med kritik mot vårt nuvarande samhälle. Båda böckerna baseras på deltagare i underhållningstävlingar med döden som andrapris.

Maratonmarschen är för mig en gammal favoritbok. Den höll även vid denna omläsning – jag tycker det visar på vilken fantastisk författare King kan vara ibland; att kunna skriva en bok om en grupp människor som bara går och går – där de enda yttre händelserna är att de blir skjutna samt att det står folk längs vägen som ibland inverkar något. Det som fyller sidorna är helt enkelt samspelet mellan deltagarna i tävlingen medan de vandrar dag ut och dag in. Det imponerar att han lyckas hålla den så fruktansvärt intressant. Jag tycker väldigt mycket om denna jordnära och avskalade King som inte ännu börjat skriva storvulna följetongstegelstenar om andra världar. Jag tycker nog att detta är det bästa han skrivit.

Den Flyende Mannen är kanske något svagare än Maratonmarschen, men ändå kul läsning. Inte alls som filmen från -88 med Schwarzenegger som baseras på denna bok, boken är mörkare och mindre fånig. Intressant slutscen också, såhär i post-9/11 – världen : en (i samhällets ögon) terrorist kapar ett flygplan, dödar besättningen och brakar det in i en skyskrapa. Lite mer krystad sidohandling och samhällsskildringen känns också lite daterad sci-fi: det märks att denna bok är från samma era som filmer såsom Mad Max och Flykten från New York.

Översättare har ett otacksamt jobb; man märker dem bara när de är dåliga. Så är det också här, bägge böckerna har översatts av samma översättarpar – och de har gjort en rent av uselt jobb. Den amerikanska meningsbyggnaden och ordvalet lyser igenom överallt, exempel inkluderar :

  • Att inleda en mening med utropet “Jesus! ….”. På svenska säger man “Herregud!…” eller “Satan! ….”
  • Någon har en t-shirt med texten “Helvetesänglar på hjul”…. kom igen…
  • De har valt att översätta “The Long Walk” med Maratonmarschen, vilket är fine. De är dock inte konsekventa, utan kallar det “den långa marschen” på minst ett ställe.
  • Den som är sist i vattnet, enligt översättningen, är en fitta. Hur kan en övesättare *inte* känna till att pussy även betyder fegis?
  • Boken är pepprad med amerikanismer som man helt enkelt inte säger på svenska: buddy (översätts med “kompis”), kid (“grabben”), you guys (“ni killar”). Bättre att bygga om meningen än att krysta dit en ord-för-ord-översättning.

    Man ska väl helt enkelt undvika att läsa engelska böcker på svenska.

  • Leave a Reply